Besvikelse

Varför väljer folk att leva i en lögn.

Allt eftersom tiden går mår lögnaren sämre.
När han tror att det inte går att sjunka längre i sitt illamående inser han att han måste säga som det är, men samtidigt kan han inte, för lögnen han har hållit levande är så sann för dom andra, att sanningen skulle vålla skada till dem han håller av allra mest.

Skadan ligger inte i att lögnen fick liv från början, skadan kommer att komma av att lögnaren inte bad dem han håller av om hjälp när han behövde det. Det är också detta som gör ondast i honom.

Varför gick han inte dem, när han behövde dem?

Nu sitter jag här igen, ensam och våndas istället.