Det skulle vara trevligt med lite sommar just nu.

Och så var snön tillbaka!






















































































































Vi får se om den stannar till Jul!

Första advent.
Den dagen på året då man börjar invänta Julen. Eller kristi födelse om man ska va noga.
Adventstid brukar vara en ganska fin period tycker jag. Med stjärnor och små lampor överallt, snö på marken i långa drivor.. .. ..fast det där sista får vi nog klara oss utan i år, och lär nog bli så fram över.
Snön som vi fick för ett par dagar sedan var visserligen drygt 2 decimeter djup, försvann på två dagar. Vad som finns kvar är högarna som plogbilarna skrapade ihop för att rensa bort från vägarna.

Första advent, stjärnor, ljus och regnruskväder!!

Nu är det jul igen, nu är det jul igen och julen varar fram till PÅSKA!! Men det var inte sant men det var inte sant för... ...det är en hel månad kvar!

Fast man kan inte låta bli att bli sådär barnslig som man var när man var liten.
Finns det en sak jag ogillar med att växa upp är just att bli vuxen.
Jag och Jenny var och fikade på stans myscaffé, och på vägen hem gick vi över torget (vilket inte är så märkligt då caffeét ligger vid torget). Mitt på torget ligger en stor hög med snö, och jag kände två krafter som drog i mig. Den ena ville att jag skulle kasta mig i snöhögen, den andra vill att jag skulle gå förbi. Barnslighet mot Vuxenhet. Tyvärr måste jag säga att Vuxenheten vann.

Min darling vill INTE ha kvar den där!!

Men själv är jag ganska nöjd.

Men Jenny vill inte att jag har så pubishår i ansiktet.
Om jag ska tro på vad hon sa igår alltså.

Besvikelse

Varför väljer folk att leva i en lögn.

Allt eftersom tiden går mår lögnaren sämre.
När han tror att det inte går att sjunka längre i sitt illamående inser han att han måste säga som det är, men samtidigt kan han inte, för lögnen han har hållit levande är så sann för dom andra, att sanningen skulle vålla skada till dem han håller av allra mest.

Skadan ligger inte i att lögnen fick liv från början, skadan kommer att komma av att lögnaren inte bad dem han håller av om hjälp när han behövde det. Det är också detta som gör ondast i honom.

Varför gick han inte dem, när han behövde dem?

Nu sitter jag här igen, ensam och våndas istället.

Jaha ja

Vad gör man efter att ha suttit och läst en dötråkig bok (som jag nu vet fungerar som högeffektivt sömnmedel), och vet att man har en timme kvar innan min skjuts hem går.
En hel timme åt filosoferingar blir det, som om jag inte hade nog med sådana.
Nåja. Denna timme gick åt till kaffedrickande, utan mjölk (bläh!!) då det inte fanns tillgängligt för tillfället. Varför ägnar man, eller jag borde jag säga, så mycket tankar åt vad man borde göra, men som man inte gör? Varför inte bara göra istället? Som idag, när jag satt där och funderade på allt och inget, såg jag några ungar kasta stora isflak på ett solur, ni vet en såndär jordglob gjord av tre metalringar med en pil igenom, och en gubbe (Atlas tror jag) håller upp hela rasket. Soluret höll på att fara i backen, trots att den är fastskruvad i en sten. Istället för att gå ut och säga till ungarna så funderade jag på ett scenario som skulle få mig att framstå som den viktigaste personen i världen, genom att säga till ungarna.
Nåja. Tiden gick och klockan närmade sig 16.00, dags att åka hem..
Inte då, min skjuts fick sitta över lite, då det var för mycket att diskutera under mötet hon var på.
Hungrig som en flock vargar, tänker på nåt gott att äta när jag kommer hem.
Till min besvikelse är ingen hemma!! Jag som är lika duktig på att laga mat som en daggmask är på att bygga skyskrapor bestämmer jag mig för att vänta på min älskling Jenny, genom att sätta på en maskin med disk och en maskin med tvätt. (Duktig jag är va?)
En halvtimme går, jag svälter (nästan i alla fall) och Jenny ringer och talar om att hon fikar med en kompis.
.
.
.
Jag går och fixar en macka!!

Ha det gott!